En vänskap starkare än en sjukdom

- "Om allting är möjligt, gör mig frisk. Ta bort min sjukdom". En av de mest fantastiska människorna i mitt liv tittar på mig med sina bruna ögon. Hon vet att jag tror på att allting verkligen är möjligt. Hon vet också att med sina ord har hon nu slagit sönder en del av den tron. För vi vet båda att i dethär sammanhanget har hon rätt. Hur jag än önskar och vill, kan jag inte göra henne frisk. Det går inte. Det är inte möjligt.

 

För snart tre år sedan fick jag lära känna en människa som skulle bli som min andra familj. Redan första kvällen berättar hon om sin sjukdom. Hon är manodepressiv. Jag hade ingen aning om hur det skulle märkas på henne. Idag vet jag. Jag hade ingen aning om vad det skulle innebära för en vänskap. Idag vet jag. Jag hade ingen aning om att jag skulle lära mig veta se tecken när sjukdomen tidvis skulle bli svårare för att sedan avta igen. Idag vet jag. Jag hade ingen aning om hur många som egentligen lider av liknande psykiska sjukdomar, men inte vågar pratar om det. Idag vet jag. Det jag visste redan då var att en unik människa hade plötsligt kommit in i mitt liv och förändrat den. Det vet jag fortfarande idag.

 

Min modiga vän, som valt att öppet berätta om sin sjukdom i hopp om att hjälpa andra i liknande situation, är en förebild för mig. Vi är som solen och månen när det kommer till vår personlighet och hur våra vardagar ser ut. Men det mest avgörande har vi gemensamt, nämligen kärleken till att fuldansa, långa bilresor där resan är viktigare än målet och att äta brieost i ohälsosamma mängder. Hon är inspiration för mig på ett alldeles speciellt sätt. Hennes äkthet, ärlighet och rakhet är något för många att lära av. Utanpå syns inte sjukdomen. Hon lever ett liv där hon har en framgångsrik karriär, många fantastiska relationer, mysigt hem och världens finaste hundar. Hon bryter fördomar om psykiska sjukdomar genom sitt sätt och leva och genom att vara öppen om det. Hon är inget offer. Hon är den hon är. Hennes liv är en uppmuntran att våga prata om sjukdomen. Våga dela det. Våga visa det. Det något som många skäms för och inte vill prata om. Men där under finns ändå sjukdomen. Varje dag. Den hatade sjukdomen. Sjukdomen som ibland tar min vän ner till djupa dalar och höga toppar, men hon fortsätter att kämpa. Fortsätter att återvända. Fortsätter att berätta sin historia. Fortsätter att leva ett rikt liv, för att hon tror på att göra det bästa av situationen, trots att allting inte är möjligt.

 

Älskade vän, jag är stolt över dig – inte bara för det du gör, men för den du är. Tacksamheten över att du finns i mitt liv är obeskrivlig. Ibland är du faktiskt irriterande ärlig, men det är en del av charmen. Jag står hjälplös inför din sjukdom, men jag kommer alltid finnas där för dig, såväl i dalarna som topparna och däriemellan. Tack för att du gav mig tillåtelsen att dela en del av din historia här.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln