Vackra fåglar är inte tänkta att ha i bur

Hon är ett lockigt yrväder som kommer med högljutt skratt, tindrande ögon och röda converse. Hon förändrar världen. Hon slåss för dem vars röst inte hörs. För vetni, hennes röst hörs. Hon lutar sig framåt i caféets fåtölj för att inte prata så högt, men snart har vi glömt var vi är och hela caféet får njuta av vårt lite för höga skratt. För de finns faktiskt människor som skrattar lika högt som jag och tur är väl det.

 

För lite över ett år sedan kom detta vackra yrväder inklampandes in i mitt liv. Eller kanske var det jag som klampade in i hennes liv. Hursom. Det var som att träffa en äldre version av en själv. Mitt hjärta skjuter av glädje över att träffa en människa som inte gått med på att låta världen forma henne enligt världens mått, utan som skapat sina egna mått – gränslösa mått. 

 

Jag hör mig själv berätta om en gnagande känsla inombords. En känsla som inte egentligen går att beskriva i ord. En känsla som de tidigare veckorna bara kunnat beskrivas i tårar. Men plötsligt så får det lockiga yrvädret mig att beskriva dendär känslan i ord. Hon dömer inte mig eller det jag säger.  För egentligen behöver jag inte ens förklara, för hon förstår, för att någonstans där är hon och jag så lika. I den stunden när ord blir överflödiga är en obeskrivligt skön stund. Det är då man vet att det där hjärtat som sitter emot en förstår ens hjärta, påriktigt.

 

Sen säger hon åt mig det där orden som jag får mitt hjärta att stanna upp, min själ att skratta och min kropp att andas lugnare;

 

Sanna, vackra fåglar är inte tänkta att ha i bur.

 

Vackra fåglar är inte tänkta att ha i bur för att fångenskapen kommer sakta men säkert kväva fågeln. Framförallt kommer buren hindra fågeln att flyga. Om den vackra fågeln inte får flyga kommer den vackra fågeln inte kunna leva ut sitt syfte. Jag upprepar hennes ord – vackra fåglar är inte tänkta att ha i en bur. Jag låter orden falla som ett mjukt täcke över den gnagande känslan inombords. 

 

Än en gång blir mitt hjärta löjligt tacksam över dessa människomöten som berör på djupet. Människomöten där man får vara trasig, högljudd och fjantig. Jaa, människomöten där den som sitter mittemot får fram det bästa hos dig fast du i stunden är liten och trasig. Där tårar kan varvas med skratt och där seriösa diskussioner blandas med skämt. Människomöten med ett syfte. Och får ni möjligheten att träffa denna vackra yrväder nångång, se till att njuta av hennes sällskap, men lås inte in henne i en bur för hon och hennes röst behövs i denhär världen.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln