Envishet, uthållighet, mod och fönstertvättning

När jag var tretton år skulle jag skriva en uppsats om hur människor i olika åldrar läser böcker. Jag valde att skriva om min mormor. Min boktokiga mormor. I uppsatsen lyckades jag få in hur mormors pappa dött i kriget, hur hon blivit kär i en finlandssvensk och hur vår hemstads nya bibliotek hade en dålig belysning mellan hyllorna. Uppsatsen blev såpass bra att min lärare såg till att den publicerades i tidningen. Några veckor senare hade biblioteket förändrat belysningen och alla visste nu hurudana läsvanor min mormor hade. Jag  kommer ihåg att jag var så galet stolt. Visst var jag stolt över att få en artikel publicerad, men framförallt var jag stolt över min mormor. Stolt över den hon var, det hon åstadkommit och det hur hon aldrig tröttnade på att lära mig saker. Aldrig.

 

Vad har hon lärt mig då. Joo; uthållighet, envishet, mod och att tvätta fönster.

 

Min mormor har lärt mig vad uthållighet är i både ord och gärning. Ända sen jag flyttade hemifrån för sju år sedan har hon varje vecka skickat mig små paket. Paketen kan bestå av livsråd, vitaminer eller överraskningar. Men framförallt är de alltid fyllda med omtanke och kärlek. Det viktigaste för mormor har varit när jag bytt lägenhet, stad eller land, att veta adressen – så att dessa små paket skall hitta fram. Det är ett av hennes sätt att vara mitt hejjarklack – vart jag än åker och vad jag än gör, så hejjar hon mig på. Uthålligt.

 

Min mormor har lärt mig envishet. Jag och mormor har alltid kunnat diskutera de mest varierande ämnen i timtal och ibland tycker vi olika. Jag menar NATO-frågan, framtida yrkesval och pensionsförsäkringar är inte lätta ämnen. Hon håller envist fast vid sin ståndpunkt och jag vid min. Dessa diskussioner har lärt mig så otroligt mycket. Det är den lärda envisheten som en dag kommer att göra att jag tar min master i statskunskap. Dethär är också kvinnan som envist bestämt sig för att inte lära sig använda dator och internet. En bok skall hon skriva, och det skall hon skriva för hand – förstås!

 

Min mormor har lärt mig vad mod är. Mormor var 16 när hon flyttade från en liten finskspråkig by i mellersta finland till en stor svenskspråkig stad vid kusten. Mormor blev kär i en finlandssvensk och tillsammans drev de eget företag hela deras yrkesverksamma liv. Mormor och morfar gjorde avtryck genom sitt entreprenörskap i såväl anställda, kunder och människor runtomkring. Genom detta har hon har lärt mig att modigt stå upp för mig själv, tro på det jag gör och är. Det är hon som visat hur viktigt det är att räta på ryggen och i högklackat ta över världen.

 

Älskade älskade mormor. Idag hamnade hon på sjukhus. Men jag är starkt övertygad om att med hennes envishet, uthållighet och mod så kommer hon bli bra. Hon har inget val. Hon har en bok att skriva, veckopaket att skicka och en flygbiljetten att boka till Göteborg.

 

Mormor, vi ses i april. Ät nu dina vitaminer och gör som läkarna säger. Jag ser till att tvätta fönstren tills du kommer. Jag är så tacksam för att du finns i mitt liv. Så tacksam!

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln