Jag tänker på dig

Jag vet inte hur du ser ut. Mörk eller ljus. Lång eller kort. Jag tänker att du har ögon som glittrar. Glittrar av liv. Glittrar av historier. Glittrar av glädje. Glittrar likt havet gör i solen.

 

Jag vet inte vad du jobbar med. Jag tänker att du gör det du älskar. Eller åtminstone älskar det du gör. Summan på ditt bankkonto är ointressant. Det intressanta är varför du gör det du gör.

 

Jag vet inte vad som får dig att skratta. Jag tänker att du kan skratta med mig, och du får gärna även ibland skratta åt mig. Det bjuder jag på. Jag hoppas du bjuder på det samma. Jag tänker att ditt skratt är vackert. Hjärtligt. Aldrig dömande, alltid uppmuntrande.

 

Jag vet inte vad du har för filmsmak. Jag tänker att du är en allätare när det kommer till filmer. Du måste ha lite tålamod, för jag kommer aldrig komma ihåg vilka filmer jag sett. Jag föredrar om du inte tycker om skräck, men ifall du älskar skräckfilmer, så hoppas jag det är okej att jag blundar största delen av filmen. 

 

Jag vet inte vad som får dig att gråta. Eller om du ens gråter någongång. Jag tänker att du gråter ibland. Jag vore glad om du kunde gråta framför mig och med mig. Tårar gör mig inte rädd. Det är något av de vackraste.

 

Jag vet inte vad du drömmer om. Jag tänker att du har modet att drömma. Modet att längta. Att du kan låta tankarna vandra iväg utanför verkligheten och beskriva vad du ser, när inget hindrar dig. Jag hoppas vi kan drömma tillsammans sittandes på en klippa i solnedgången eller varför inte på vagnen påväg till jobbet.

 

Jag vet inte varifrån du kommer. Jag tänker att du talar ett språk jag förstår. Det förenklar. Men gör du inte det, så vill jag lära mig ditt språk. Sålänge det inte är franska, för jag har försökt att lära mig det i fem år och misslyckats. Men ge mig Paris och en kyss i Eiffeltornet, så skall jag försöka igen.

 

Jag vet inte hur dina händer ser ut eller hur det känns. Jag tänker att när jag blundar och sträcker mig efter din hand, så finns den där. Dag och natt. Alltid. Precis som min hand. Två händer flätade samman viskande; jag finns här för dig.

 

Jag vet inte vad du har för bagage med dig. Jag tänker att du kanske insett att de flesta är lite trasiga och att det inte är så farligt. Att strävan efter livshelhet räcker gott och väl och att du är tillräcklig som du är – även med ditt bagage.

 

Jag vet inte hur ditt liv ser ut. Jag tänker att det finns en plats för mig. Att du har en extra en kaffekopp. En extra stol. Och kanske en extra hylla i ditt klädskåp. Har du inget av dessa tre, så finns allt på IKEA. Sålänge du vill göra plats för mig.

 

Jag vet inte vem du är. Jag tänker att jag skriver detta till dig, så att du vet att jag tänker på dig med nyfikenhet. Framförallt tänker jag att det kommer bli ruskigt fantastiskt att få lära känna dig. För den DU är. Inte för det jag önskar. Det är det jag tänker på mest. För vetdu, jag dricker inte ens kaffe och Eiffeltornet har jag redan sett.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln