Rastlöshetens lovsång

Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig lämnat min gamla hemstad.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig stått på ett bord och sjungit Tomas Ledin.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig träffat en av mina bästa vänner i en båtbod på klipporna.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig flyttat till Sverige.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig idag varit ledarskapsutbildare.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig fått uppleva en promenad med främlingen med de fina ögonen.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig ställt detdär svåra frågorna om livet.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig förverkligat mina drömmar.
Om jag inte hade varit rastlös hade jag aldrig fått uppleva lugnet.

Många säger att jag skall börja rota mig.
Våga slå mig ner på en plats.
Sluta flänga runt.
Skapa rutiner. 
Stanna.
De får rastlösheten att låta som något fult. Smutsigt. Oacceptabelt.
Något som jag borde ändra på.

Men jag vet inte.

Rastlösheten har alltid tagit mig framåt. Som en röd tråd har den och nyfikenheten vandrat med mig genom livet. Rastlösheten har tagit mig till platser. Låtit mig träffa människor.  Gett mig möjligheter. Genom den har jag upplevt lycka av rosamoln. Tårar av tacksamhet. Men även mörkaste sorg. Allting fint på sitt sätt. På ett sätt som fått mig uppskatta livet. Uppskatta rastlösheten.

Rastlösheten har lärt mig det jag vet om saknad och längtan. Hur jag på en plats kan sakna en annan, men ändå vara lycklig där och då. Hur det är att ha ett hem vart i världen man än åker. Hur det är att vara älskad. Hur det är förälska sig. Rastlösheten har alltid varit god mot mig. Där andra sett rastlösheten som den fula ankungen, har jag sett den fantastiska ståtliga svanen.

Så låt mig vara rastlös. Försök inte ändra på mig. Vi är alla olika. Som så mycket annat finns det två sidor av rastlösheten. Jag är okej med rastlösheten. Vi har det bra. För troligen är min rastlöshet svårare för dig än vad det är för mig. Rastlösheten är en del av mig. Och för mig är rastlöshet den vackraste form lugn. För det är precis det rastlöshet är för mig – LUGN. Iallafall just nu.

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln