Därför saknar jag dig, Finland

Tystnaden. Den finska tystnaden. Den som finns mellan två människor. I blicken. I luften. I atmosfären. Den är inte jobbig. Den är bekväm. Behaglig. En tystnad som pratar mera än ord. En ömsesidig förståelse om att tystnaden kan vara den vackraste formen av kommunikation.

Rötterna. Dendär grunden som man formats i. De djupaste finska urskogarna som förtrollade en. Gjorde en redo för världen, hungrig efter utmaningar och utrustad med ambition. De rötter som alltid kommer finnas där oberoende vart i världen en sig vänder. Rötterna som gör en till den man är.

Samhörigheten. Vi håller ihop när det kommer till vårt fosterland. Självständigheten vi vunnit, kämpat och dött för. Den är dyrbar. Ovärderlig. Ibland behöver vi säga förlåt till resten av världen när vi blir lite väl beskyddande över det som är vårt. Men ge oss lite tid, vi kommer dela med oss. Vi kommer öppna upp. Släppa in. Och omfamna.

Bestämdheten. Den som tog tusen sjöars land genom vinterkriget. Den som idag bygger en ny entreprenörskultur med framgångshistorier där vi vågar prata om misslyckanden som en självklar del av framgången. Vi kunde bygga tillväxt av bärbara telefoner, men likaväl kan vi göra det på arga fåglar som flyger.

Uppriktigheten. Att säga som det är. Genomgående ärligt. Ibland nästan för ärligt. Handen ständigt på hjärtat. Säger jag mig vara din vän, så är jag det. Säger jag att du gör ett bra jobb, så gör du det. Säger jag att jag älskar dig, så gör jag det. Jag säger sanningen.

Aldrig förut har jag stundvis  längtat efter tystnad som nu.
Aldrig förut har jag varit mera mån om mina rötter som nu.
Aldrig förut har jag känt sådan samhörighet och stolthet som nu.
Aldrig förut har jag trott att jag kunde vara så bestämd som nu.
Aldrig förut har jag  uppskattat uppriktighet som nu.

Och aldrig hade jag trott att det som gjorde att jag en gång ville lämna, skulle bli det som troligen gör att jag en dag kommer att återvända.  

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln