När lyssnade du senast påriktigt?

Stunden är fylld av fokus och närvaro.
Närvaro där den yttre världen är avstängd, trots att den ständigt pågår utanför.
Utanför kommer finnas kvar när vi är klara.
Klara med att ha gett varandra den här stunden.

Historien, känslorna och berättelsen fyller luften oss emellan.
Emellan dessa ögon, i nuet, finns en värld som är bara vår.
Vår att förvalta.
Förvalta i respekt för den andra och för historien.

Människan framför mig är en bekant och kär främling.
Främling som nu delar med sig av något från sin ryggsäck.
Ryggsäcken som fyllts på av det vi kallar livet.
Livet som gett och tagit och format den här människan.

Tacksamheten över att finnas i den här människans närvaro är stor.
Stor som bergen, hög som himlen och djup som havet.
Havet som är lika mäktigt och vackert, som privilegiet att få lyssna.
Lyssna på en annan människa berätta om livet, skratten, tårarna och tacksamheten.

Mina vän,
Lyssna på stunden, för den varar inte för evigt.
Lyssna på historien, för det är en gåva till dig från någon.
Lyssna på människan framför dig, istället för att bara höra.
Lyssna på tacksamheten som uppstår ur att lyssna, lyssna påriktigt. 

Kommentera gärna:

Senaste inlägg

Senaste kommentarer

Bloggarkiv

Etikettmoln